Ingen har väl missat att vi inte bara blivit med en valp utan två, Cråka och Criga, dessa fantastiska, fina och galna små valpar.

Strax innan Cråka var 8 veckor upptäckte jag att hennes ögon liksom darrade och på valpbesiktningen kollades hennes ögon därför extra noggrant, veterinären noterade samma sak som jag och misstänkte Nystagmus, vilket kunde innebära mer eller mindre allvarliga bakomliggande orsaker, allt ifrån starr, hjärntumör, nervskada och annat. Vi blev såklart helt förkrossade, Cråka som vi valt med omsorg och redan blivit så fästa vid kanske var allvarligt sjuk.

Vid denna tidpunkt fanns även Criga kvar och vi bestämde oss för att även ta med henne hem, skulle det visa sig att Cråka var alvarligt sjuk hade vi i alla fall henne vilket ändå var en tröst i allt det sorgliga.

Vi beställde direkt tid hos en ögonspecialist på Strömsholm och fick tid två veckor senare.

Det fanns dock inga som helst tecken på att något skulle vara galet med Cråka (utöver darrningarna i ögonen) hon har massvis av energi, stor aptit, humör, bra balans, god syn och hörsel.
Så för några dagar sedan noterade vi att darrningarna i ena ögat försvunnit och i andra ögat var det mindre än tidigare, detta gjorde att vi kände lite hopp.

Igår var dagen som vi nervöst gått och väntat på kommen, jag hämtade upp Ingrid (uppfödaren) och vi åkte vidare till Strömsholm.

När ögonspecialisten tittade närmare på ögonen darrade inget av dem när Cråka koncentrerade sig men när hon slappnade av kunde det noteras en liten darrning i ena ögat. Ögonbottnarna såg helt normala ut och hennes syn är normal, han konstaterade att darrningen i ögat kommer växa bort helt och hållet.

Vi blev så oerhört glada och lättade, lilla Cråkungen, som vi har oroat oss.

Under de här två intensiva veckorna har vi lärt känna båda valparna och jag ska inte sticka under stolen med att det är sjukt jobbigt att ha två små mallemonster, en är intensivt, två är galet. Men den där lilla Criga har också gjort stora avtryck hos alla i familjen och jag vet inte hur jag skulle kunna släppa henne nu (men fråga mig inte mitt i natten när de ska ut, vråltidigt på morgonen när de är pigga, eller när de rusar runt och härjar, jagar katten, bråkar, biter på allt och alla, sa jag att det är intensivt, intensivt gånger två.)

Nu ska vi fira att Cråka är frisk!