Om hunden ska bli duktig på principerna i träningen måste de alltid vara desamma, alltid!

Om de ändras kommer hunden ha svårt att förstå, låt mig dra några exempel:

Principen i stadga – för mina hundar ska den vara glasklar, hunden får lämna stadgan om jag ger ett kommando eller en belöningssignal, det gäller i alla situationer.

Det innebär att om jag exempelvis ska träna ingångar vid sidan och kastar godis framför mig, ska min hund vänta på en belöningssignal innan den sticker, likväl som den ska hålla positionen när jag kastar en apport, det är liksom ingen skillnad.

Självklart kanske du tänker men detta ser jag ofta, principer som gäller i en övning men inte i nästa.

Ett annat exempel är fokus, min princip är, när vi tränar har jag fullt fokus på hunden – jag kommer vara precis så fokuserad under passet som jag vill att hunden ska vara på mig och sina uppgifter, i praktiken innebär det att jag pausar hunden om jag behöver släppa fokuset, alltid.

Men i många fall dyker man in och ut ur fokus, man står och pratar med träningskompisarna medan hunden sitter kvar vid sidan, för att i nästa stund undra varför hunden inte längre är fokuserad.

En belöningssignal kommer alltid att efterföljas av en belöning, även om jag tajmade fel.

En felsignal kommer alltid betyda – lite retsamt, du missade chansen att få en belöning, den kommer aldrig innebära skäll eller fysisk smärta, för så jobbar inte jag. Hunden ska aldrig någonsin vara rädd eller nervös för att göra fel, den ska vara frimodig och vilja ta i mer istället. Eftersom jag är konsekvent blir det tydligt för hunden.

 

Mina principer gäller alltid, jag är konsekvent med dem och då lär sig hunden snabbt, den blir också duktig på att generalisera, principerna gäller på alla olika träningsställen oavsett om vi är på torget eller en appellplan.