Dag 22: 22 steg – Woopwoop game time

Dags för tävling!

Vinn en plats för dig och en kompis på Valfri Heldag med Fotgående + gratis övernattning i min lokal om det finns behov för det, under 2018

Under 8 dagar (from imorgon den 5/12) kommer jag publicera en ledtråd per dag i Backautmaningsfilmerna, dag 8 (den 12/12) avgörs tävlingen genom att du filmar ett klipp där du utan ord presenterar svaret (med eller utan hund) publicera filmen i kommentarsfältet under finalklippet på 30 dagars Backautmaning, den mest finurliga och tydliga (svaret ska framgå tydligt) filmen vinner. Vinnaren presenteras på Lucia den 13/12

För att delta – Gå in och prenumerera på gameonpuppy på Youtube (om du inte redan gör det.)

Publicera filmen med det ordlösa svaret under finalfilmen på 30 dagars Backautmaning den 12/12 på Facebook

Game on!!!

Dag 22: 22 steg

 

Dag 20: 20 steg – Nervös!? Varför?!

Nervositet kan verkligen ställa till det ordentligt på tävling. Flera dagar i förväg kan man känna ett sug i magen och en lätt svindlande panikkänsla. För varje dag som går blir den starkare och starkare. Du försöker tänka bort det men det är lättare sagt än gjort. Så plötsligt är den stora dagen inne. Du stänger av larmet långt innan klockan ringer på morgonen för du har legat vaken hela natten och kallsvettas. Nu är det dags att gå upp och göra sig redo för att åka till klubben där tävlingen skall hållas. Benen känns som spagetti och rösten darrar, du tar ännu en vända till toa den tjugofemte i ordningen denna morgon….. Ingen ovanlig känsla, snarare väldigt vanlig.

Jag vet många som helt slutat tävla på grund av nervositeten. Jag är en av dem som varit riktigt nervös, jag började min tävlingskarriär tidigt, som väl var hade jag en hund som inte var känslig för min sinnesstämning utan var glad och körde på ändå, trots att matte blev så konstig och annorlunda på tävling.

Nu för tiden blir jag sällan nervös och detta beror på följande: När jag tävlat ett antal tävlingar med samma jobbiga känsla så bestämde jag mig för att nervositeten måste bort. Jag anmälde mig till ett ganska stort antal tävlingar under en kort tidsperiod. Det var otroligt jobbigt till att börja med, men efter tre fyra tävlingar på kort tid så orkade jag inte vara lika nervös längre och gradvis släppte det mer och mer.

Det andra jag gjorde var att analysera vad anledningen till min nervositet var? Jag var väl förberedd, visste hur varje moment skulle se ut, vilken ordning de kom i, hunden var också väl förberedd så det handlade inte om det. Jag kom fram till att det var ”pressen” att prestera för andra och vad de skulle tycka och tänka, och en vilja att göra bra ifrån mig som låg till grund, allt fanns naturligtvis bara i mitt huvud, som hjärnspöken.
Så jag började fundera på hur jag själv tänkte när jag var på tävling som publik. Jag liksom många andra tittar lite förstrött, umgås desto mer och pratar med likasinnade, om någon hund skulle nolla tar man ingen större notis om det, det är sådant som händer. När någon hund showade så var det bara publikfriande. Ibland ser man någon som imponerar, ibland inte.

De medtävlande bryr sig mest om sig själva och har fullt upp med sin uppvärmning sina rutiner osv.

De du tävlar för tävlingsledare, domare och andra som figgar har ofta fullt upp med sina uppgifter.

Tävlingsledaren ska hålla koll på banan och fokuserar på att kommendera dig rätt, ställa upp dig på rätt plats osv.

Domaren och den som skriver kommer visserligen ha fokus på dig och din hund men hur många hundar har denne dömt? Jag kan lova att denne har upplevt nästan allt som kan gå både fel och rätt för olika ekipage.

Jag lyssnade på radion för ett tag sedan då radiolyssnarna fick ringa in angående saker som de i smyg skämdes för, en lyssnare ringde då in och berättade att hon brukade skämmas för att hon ibland behövde få frossa i fet mat, godis, chips och dricka, när hon handlade allt detta så skämdes hon inför kassabiträdet som satt och såg precis vad hon köpte.
Efter detta samtal efterlyste de ett kassabiträde som kunde berätta hur denne tänkte angående folks köpvanor. Efter en stund ringde ett kassabiträde in och försäkrade att de som jobbar i kassorna inte tar någon notis om vad kunderna handlar. Flera tusen varor rullar på bandet under en dag och hon menade att det fanns betydligt roligare och stimulerande tankar än att fundera på vad kunden köpte och varför.

Jag tänker att lite så är det med domare, de ser massa olika ekipage och olika utförande på moment, det blir skåpmat och omöjligt att komma ihåg efterhand.

Du känner dig som en huvudperson men på en tävling finns det 20 andra huvudpersoner.

Den som är med och skriver är antagligen intresserad av hur bedömningen går till, lyssnar, skriver och lär sig vad domaren tittar efter (ett utmärkt sätt att lära sig på förövrigt) jag tänker att det är mest för egen del.
Övriga som är med på en tävlingsdag är otroligt nog    mest fokuserade på sina uppgifter och inte på mig som tävlar.

Mina bekanta och träningskamrater, ja de vill ju förhoppningsvis mitt bästa och gläds åt mina framgångar och stöttar och är förstående i mina motgångar.

Finns det folk som vill att det ska gå dåligt? Kanske! Men ärligt talat så ligger det hos dom i så fall. Avundsjuka och illvilja gör mest skada hos den som känner det och förr eller senare kommer antagligen den insikten till dom med.

Prestationskraven satte jag på mig själv och gör fortfarande, men skillnaden är att jag med all erfarenhet idag vet att vissa tävlingar kan gå dåligt och att det kan bero på faktorer som jag inte råder över men som jag senare kan ta med i min träning och vara förberedd på till nästa gång. Det är djur vi håller på med och inga maskiner (som väl är)
Man lär sig hela tiden och omständigheterna förändras ständigt det är bara att acceptera.

En dålig tävling kan leda till något storartat i framtiden.

När jag ska tävla börjar uppladdningen långt innan men inte med nervositet utan med ett fokus. På tävlingsdagen har jag en plan utifrån min träning, hur jag ska värma upp och vart jag kan värma upp. Momentordningen memorerar jag för att noga tänka igenom hur jag ska lägga upp mina momentrutiner och jag skaffar mig en överblick av tävlingsbanan. Jag har en plan för min belöning efter genomfört program. Mer än att noga förbereda sig och ha en genomtänkt plan kan man inte göra. Jag vill gå in på planen i min och hundens ”bubbla” och släppa allt annat, ibland lyckas det ibland inte….

Jag säger inte att det är lätt att bli av med sin nervositet, men det går i de allra flesta fall och att tävla blir betydligt härligare utan illamående, svettningar och hjärnspöken.

 

På Backautmaningen är vi nu framme på dag 20: 20 steg +

Dag 10 och 11 – Uppvärmning inför tävling

Uppvärmningen handlar till stor del om att försätta hunden i rätt känsla, koncentration och rätt aktivitetsnivå. Hur förbereder jag min hund på bästa sätt inför ett helt tävlingsprogram? Jag vill helst inte experimentera på tävlingsdagen, då vill jag ha en beprövad plan. Detta får jag genom att testa olika uppvärmningsupplägg på träning, genom att dessutom dokumentera kan jag relativt fort se mönster.

Försök göra situationen så tävlingslik som möjligt:

Åk till en helt ny plats

Värm upp vid sidan av planen

Ha någon som kommenderar dig, eller ha med en högtalare och spela upp kommendering genom telefonen

Kör ett helt tävlingsprogram utan att belöna, eller välj delar och i så fall både lugna delar och fartiga delar.

Det svåra är att hitta en uppvärmning som håller för både koncentration, lugna moment och explosiva, fartiga moment

Utvärdera: Hur gick träningstävlingen? Hur värmde du? Hur såg miljön ut? Mycket störning? Vädret, varmt/kallt/regnigt? Tid på dygnet? Vad använde du för belöning? Skriv upp så mycket information du kan.

Vilken typ är din hund

Den heta hunden behöver antagligen mycket förberedelser för att komma in i rätt balans. Kanske måste du dränera ordentligt med energi innan tävling, genom att exempelvis gå långpromenad, ta en cykeltur, gå ett spår, göra ett uppletande. Vara på plats i god tid på tävlingsdagen och köra ett lydnadspass innan tävlingsstart. Det kanske är först efter denna uppladdning som hunden orkar vara lugn och koncentrera.
Den lugna hunden kanske behöver vila från träning och ha tråkigt i flera dagar innan tävling för att vara riktigt sugen. Du kanske behöver ha hunden sittandes i bilen fram till sista minuten innan du ska in på banan. Kanske behöver du värma upp med riktigt heta belöningar som taggar hunden ordentligt.

Vädret

Min erfarenhet är att vädret har en stor betydelse när det kommer till uppvärmning. Min normalt arbetsglada hund tar fort ”slut” om jag värmer upp för länge när det är varmt och soligt. Är det däremot svalt, blåsigt, kallt, eller regn så behöver jag värma upp ganska länge för att hitta rätt balans, för då är hon het. Därför är det viktigt att testa uppvärmning i alla olika typer av väder.

Belöning

Behöver du dämpa hunden eller ladda den? Ska du ha lugna eller heta belöningar under uppvärmningen? Själv använder jag mig av både och jag blandar en hel del mellan position, koncentration, ladda fart, lek och energi. Jag använder mig av externbelöning, alltså en synlig belöning som finns på min uppvärmningsplats, det är också dit vi springer när vi gjort vårt tävlingsprogram. För att kunna använda sig av detta måste hunden kunna släppa belöningen och arbeta ända tills jag ger mitt ”belöningsord” utan att för den delen ha glömt bort den.
Jobba på – belöning kommer förr eller senare.

Stärka svagheter

Nästan alla har någon del som behöver stärkas upp och repeteras in i det sista för att bli bra på tävling. Kanske är det en del i fjärrdirigeringen, gripandet av apporten, positionen i fotgåendet, ingången vid sidan, vad ni än har för svaghet så kan det vara smart att stärka upp den delen under uppvärmningen för att öka hundens chanser att lyckas med just det momentet.

Ta hjälp

Behöver du ha hjälp under uppvärmningen? Fundera på om det kan gynna er. Kanske kan en kommendering under uppvärmningen hjälpa till att sudda ut skillnaden mellan träningssituation och tävlingssituationen, det blir inte lika uppenbart för hunden vad som är vad. Din medhjälpare kan ta hand om kopplet och/eller ta hundens belöning strax innan ni går in på planen. Du kanske behöver peppas ordentligt. Din medhjälpare kan också hålla koll på och informera dig om hur lång tid det är kvar innan ni ska in på planen, då kan du släppa den biten och bara koncentrera dig på din hund.

Några tips:

Ha en bra plan inför tävling, vilka svagheter bör ni jobba med på uppvärmningen

Kolla upp vädret innan

Ta med bra belöningar och en medhjälpare/support

Väl på plats, se ut en bra plats för uppvärmning, jag vill gärna att den ska vara lite ostörd (i den mån det är möjligt) och att den utvalda platsen är relativt nära planen utan att för den delen störa tävlande ekipage. Jag vill minimera transportsträckan in på planen så mycket det går. Jag vill kunna kliva in i ”bubblan” med min hund redan under uppvärmningen

Titta på hur andra gör – åk på tävlingar utan att tävla, granska andra ekipage, vad har de för upplägg, fråga gärna men visa hänsyn gör det i så fall efter tävlingen

 

Här kommer filmer från gårdagens och dagens Backautmaning

Dag 10: 10 steg

Dag 11: 11 steg

Sammanfattning av Lägre klass

Jag fick flera tankeställare under lördagens lägre klass tävling med Frö, det är verkligen lärorikt och utvecklande att tävla.

Vi startade med ett fint spårupptag och resten av spåret gick också bra, Frö var verkligen jätteduktig speciellt med tanke på hur uppbökat av vildsvin det var överallt och hur lite vana vi har av det. En pinne bort men resten markerade hon perfekt.

Budföringen stod vi över precis som i Appellen, anledningen till det är att jag helt enkelt valt att inte träna in det momentet alls med henne.

Den låååånga platsen med skotten gick lysande, hon låg koncentrerat med fokus på uppgiften och mot mig hela tiden.

Sen var det dags för lydnaden, jag värmde henne en stund innan men med facit i hand borde jag lagt ännu mer tid till uppvärmningen, hon var lite väl het när vi gick in och inte helt hundra i bubblan. En tanklös sak av mig var också att gå in där jag fick möte av den som sprang ut från planen det rubbade Frö`s koncentration en aning, ett fint kvitto på träningen var dock att hon snabbt växlade om till arbete igen.

Som jag tidigare skrivit om är Frö en hund som har kontrollbehov på sin omgivning,  jag har lagt mycket träning just på de här bitarna, att kunna släppa kontrollbehovet på omgivningen och förhålla sig neutral mot andra. På den här tävlingen fanns många svårigheter, alla var väldigt nära och såklart helt okända och publiken var nära inpå. Min plan var (som alltid) att vara totalt närvarande med henne och inte ta några notiser om annat, vi skulle gå in och ha roligt,  jag skulle dessutom le rätt igenom tävlingen (tror jag lyckades ganska bra med det.)

Jag kunde märka att Frö inte var helt bekväm, hon kom av sig i en halt under fotgåendet och skällde dessutom till samtidigt, men det positiva var att hon snabbt kom tillbaka i fokus igen och släppte det. I krypet var hon okoncentrerad och inte helt bekväm, hon gjorde dock så gott hon kunde och det tog sig mot slutet.

Under tävlingens gång fick jag också se att hon hade blod både på ryggen och huvudet, försökte kika så gott det gick när jag belönade socialt mellan momenten men kunde inte se något sår, det visade sig dock att det inte var hon som blödde utan jag. I uppvärmningen måste hon ha råkat bita till över mitt finger, vilket jag inte märkte förens vi klev av planen och upptäckte att hela handen var blodig. Lättad över att det var jag som blödde och inte hon.

Jag kan sammanfatta det så här

Frö är en fantastisk hund som trots svårigheterna fixade alla momenten så fint. Jag måste bli mycket bättre på att träna med okända nära oss. Sen har vi en del detaljpill såklart. Jag måste också bli bättre på att slappna av i axeln på vänster sida, tror det är tävlingsadrenalinet som gör att den åker ut (enligt mig) för mycket.

Vi blev uppflyttade och hamnade på en 2:a plats. Nu siktar vi mot Högre klass i slutet av sommaren.

Här kommer en ihopklippt film från tävlingen

 

Vad kan jag påverka på tävling

Jag är tävlingsmänniska ut i fingertopparna, jag älskar att tävla! Det motiverar mig, jag får en stor träningsmotivation av att ha en tävling framför mig. Jag vet hur jag ska lägga upp träningen med hunden flera månader innan tävlingsdatumet, jag gör en plan (som jag ibland får revidera efter resans gång) planen är viktig, kan hunden momentet? Om inte ska det läras in, behöver någon del bli bättre? Håller allt i en kedja? (utan belöningar) Det ska också övertränas, tävlingen ska kännas lätt, vi ska inte ligga på marginalerna för att lyckas genomföra momentet, därför går vi dubbla fotprogram, dubbla sträckor i framförgående osv.

Jag tränar också mentalt, jag visualiserar hela tävlingen – känslan, den positiva energin, glädjen, jag ser framför mig hur vi kommer in på planen, hur känslan är när vi ställer upp, vilket team vi är och hur vi tillsammans dansar oss igenom hela tävlingen. Inget negativt finns med här, inga fallgropar, inga fel, bara flyt och glädje rätt igenom. Den här inre filmen låter jag rulla kontinuerligt.
Varför gör jag då detta? På tävlingsdagen kommer det naturligtvis lite nerver, (de är nödvändiga för en bra prestation.)
 Eftersom jag redan gjort tävlingen i huvudet så vet kroppen vad den ska göra det kommer gå per automatik, låter det koko? Testa själv, men inte bara ett par dagar innan, börja i god tid.

Är tävlingen mellan mig och mina medtävlanden? Nej! Tävlingen är mellan mig och de mål jag har satt upp. Det är det enda jag kan påverka, jag kan inte påverka hur det ska gå för de andra på tävling, om jag har mål som är kopplade till andra då har jag ingen kontroll, hur ska jag kunna förbereda mig för att vinna om det är beroende av vad de andra gör?
Mina mål är djärvt ställda jag vill ha perfektion utifrån hundens och min kapacitet, om vi klarar målet så kan en konsekvens av det bli att vi vinner tävlingen, men om det har gått bättre för en medtävlande och jag ändå lyckats uppnå mina uppsatta mål är jag inte ledsen för det, målet blev ju uppnått. Om jag däremot vinner tävlingen trots att mina mål inte uppfylldes känner jag mig inte som en segrare.

Den stora motivationen med tävlandet för min del är att komma så nära min målbild som möjligt.

v 

100% Närvaro – hur vi skapar fokus på träning & tävling

I år kommer jag turnera runt i landet med denna föreläsning:

Föreläsning 100% Närvaro (klicka på texten för mer info)

Aktuella föreläsnings datum:

7/4 Du och Din Hund, Mölnlycke 18.00-21.00
20/4 Uppsala hundungdom kl 18.30-21.30 Anmäl här
4/5 Borlänge bk kl 18.00-21.00
18/5 Surahammar bk
(Anmälan görs till respektive klubb, hundskola)

Är din klubb eller hundskola intresserad av att anlita mig, skicka ett mail till gameonpuppy@hotmail.com för mer information.

 

Självklart kommer jag också fortsätta med denna uppskattade föreläsningen:

Föreläsning Uppfostran i positiv bemärkelse (klicka på texten för mer info)

Aktuella föreläsnings datum:

18/4 Jyckebo, Säffle 16.00-18.00 (Anmälan görs till butiken)

 

 

fot

Resan är målet!

Jag har höga mål med min träning, men jag har ingen brådska, jag vill inte slarva, slarvar jag så når jag inte mina mål. Resan är ljuvlig, vi växer och utvecklas ihop hela tiden. Just nu har vi så mycket nytt som vi håller på med, kryp, skall, framåtsändande, tung- och metallapport osv. Skulle på sätt och vis vilja stanna upp tiden lite, snart nog är vi i eliten och då förändras inte momenten, visst kommer vi då satsa på att optimera oss så mycket vi kan men då handlar det om finputsande, momentsäkerhet, helhet och generalisering.
Så vi njuter för fullt för även om vi siktar högt är resan dit det absolut roligaste målet.

På filmen har jag påbörjat inlärning av framåtsändande med Frö

Debut i Appellklass spår

I söndags tävlade vi appellen i Västervik men, förberedelserna inför tävlingsdagen började för flera månader sen. Vi har länkat ihop alla delar till moment, sätt ihop momenten till en helhet, störningstränat, utvärderat, monterat isär igen och detaljtränat, satt ihop och stämt av, pillat åter med detaljer, kedjat, successivt byggt upp uthållighet i uppgifterna och en säkerhet i utförandet oavsett störningar så som nya platser, nytt folk, nya hundar (platsliggning och runt om) Dessutom har vi spårat på många olika underlag och med olika spårläggare.

För Frö´s och min del har det handlat mycket om att jobba inte bara med moment och kedjor utan nästan mer om att vara i ”bubblan” no matter what!
Hon är en hund som vill ha kontroll på sin omgivning, mycket vakt och stor integritet, de här delarna har vi tränat extremt mycket på och vet man inte om att hon är sådan tror jag inte man tänker på det när man ser henne. Däremot så kanske man ser att jag ständigt jobbar med att förstärka rätt beteende och har en plan för vad jag eventuellt utsätter henne för eller inte utsätter henne för. Jag upplever att vår ”bubbla” är stark och att hennes uppgiftsfokus är stort, hon har blivit jätteduktig på att stänga ute allt som händer runt oss, vilket jag också fick en fin bekräftelse på på tävlingen.
Hon är den typen av hund som många skulle säga – den där måste du ha tummen i ögat på! Jag säger tvärtom, jag måste visserligen ha mycket fokus på henne och vår omgivning för att kunna förstärka det jag vill ha, hon är redan osäker på andra hon behöver absolut inte en person till i sin tillvaro att vara osäker på. Hon ska kunna ha full tillit till mig och det innefattar att jag ”skyddar” henne mot situationer som hon tycker är jobbiga och istället lär henne att hantera det hon måste kunna hantera tex i träning- och tävlingssituationer, det byggs upp successivt genom positiv träning. Jag kan numera ta av kopplet och lita på att hon väljer mig oavsett, det är en fantastisk känsla men också en färskvara som inte får tas förgiven.

På lördagen packade jag, Emelie (min dotter) och hundarna in oss i bilen och drog till Västervik. En lång resa där vi fick mycket tid att prata träning och tävling. När vi anlände på eftermiddagen åkte vi direkt till Västervik BK för en generalrepetition, planen var att hålla träningen lätt, bygga självförtroende på den nya planen, belöna mycket och ha riktigt kul. Det är lätt hänt att man ställer alldeles för höga krav och att eventuella tävlingsnerver ställer till det i träningen strax innan tävlingsdagen, nu måste allt bli perfekt! Hunden gör kanske fel och vi blir desperata i våra försök att fixa dem, detta gäller också i uppvärmningen på tävlingsdagen, men jag tänker samma där, glädje och lätta uppgifter. Det gäller också att ha tilltro på att vi som ett team kommer klara av det.

Vi åkte från klubben med en god känsla. Vi la oss tidigt för att vara ordentligt utvilade på tävlingsdagen.

På tävling är det absolut viktigaste att vara fullt fokuserad på hunden och på mina och våra uppgifter tillsammans, allt som man kan påverka, det man inte kan påverka såsom resultatet, poängen, omgivningen och störningarna måste man lägga åt sidan. Likaså alla katastroftankar, tänk om än det ena än det andra. Istället försökte vi fokusera på det positiva.

Emelie fick startnummer 2 och jag fick nummer 8, perfekt eftersom det då fanns gott om tid att hjälpa, titta och sen fokusera på sitt eget.

Emelie och Inkas spår gick kalasbra, (dåligt filmat dock eftersom jag spänt kollade vid sidan av kameran också) hon var klockren och hittade och kom med alla tre pinnar. En lycklig unge och hund efteråt. 10/10 på spåret.

Mitt och Frö`s spår gick också bra, hon spårade fint men gick över andra pinnen, hon var väldigt laddad efter att ha kikat på allas spår innan så kanske det var det som gjorde att hon missade, strunt samma, jag är nöjd hon markerade de hon hittade fint och tog vinklarna jättefint. Vi fick 8/8 på spåret.

Åter till klubben och nu var det dags för budföring, jag avstod, har inte tränat in detta med Frö, det är ju ett moment som försvinner fort och Frö är som sagt inte så social. Social är dock Inka, Emelie har tränat flitigt, vad som händer ser ni på filmen, kan dock avslöja att vi fick oss ett gott skratt. Härliga hund!

Platsliggningen gick också bra alla åtta hundar låg, hunden bredvid Frö pep och skruvade oroligt på sig men Frö fokuserade på sin uppgift och mig hela tiden.

Slutligen var det dags för lydnaden. Emelie värmde en stund innan hon gick ut på planen med lite koncentrationsövningar, jag stod på verandan och höll tummarna hårt, det blåste mycket vilket gjorde det svårt att höra tävlingsledarens kommendering i fotgåendet vilket ledde till några missförstånd, men Emelie höll huvudet kallt och fortsatte vidare ändå. Programmet flöt på som en dans och de visade verkligen vilket fint samspel de har tillsammans.

 

 

Min och Frö´s lydnad kändes också bra, några småmissar här och där men den största vinsten för oss var att vi var i ”bubblan” och stängde ute allt runtom. Vi hade fantastiskt kul genom hela programmet! Jag är så glad att jag gett henne tid att mogna in i detta, hon känns så redo för alla utmaningar som väntar.

 

 

Nu är ett nytt delmål satt – lägreklass väntar på oss båda i vår.