Vi tänker oss en pojke som växer upp i en familj där det förekommer mycket bråk. Han får tidigt lära sig att fel och misstag för det mesta leder till fysiskt våld så som örfilar och hårda nyp eller knuffar. Han har
svårt att sköta skolan, kommer ofta försent, stressen i kroppen gör att han har svårt att sitta still.
Hans sätt att ändå få en gnutta kontroll är genom att ge sig på andra svagare barn, genom detta får han också respekt något han aldrig haft tidigare, de andra barnen är rädda för honom.
Lärarna skäller ofta på honom, men han är van, han bryr sig inte längre, ord kan inte skada honom, han är avtrubbad. Han har inget förtroende och ingen respekt för vuxna. Ibland har någon vuxen försökt vara snälla och behandla honom med respekt men det har alltid slutat på samma sätt, han litar inte på någon och vet att alla innerst inne vill honom ont och när de inte längre orkar med hans testande brister det och han får återigen rätt, ingen vill honom väl.
Allteftersom han blir äldre hamnar han i olämpligt sällskap, han drar sig till sammanhang som han känner igen, där det förekommer bråk, slagsmål och kriminalitet, han vinner de andras respekt genom att hävda sig, vinna slagsmål och begå brott.
En annan pojke föds in i en kärleksfull och varm familj, han behandlas med respekt och hans åsikt räknas. 
Denna pojke kommer också göra fel men han riskerar aldrig att få en smocka, hans handlande kan istället få konsekvenser i form av indraget lördagsgodis eller veckopeng, men bråk förekommer väldigt sällan. Han har aldrig haft anledning att inte lita på och respektera andra människor vilket kommer färga alla hans relationer under uppväxten.
Hur mycket påverkar egentligen uppväxten ett barn och hur mycket påverkar den en hund!?
Låt oss återgå till den första pojken, låt oss säga att han är tio år och river sönder sin mattebok, läraren blir såklart jättearg och ger honom en konsekvens, han får lämna klassrummet, pojken ser inte straffet som ett straff utan som en vinst och blir glad, skönt nu slappa han vara med på den tråkiga lektionen, väl ute i korridoren tar han fram en penna och börjar klottra på väggarna istället.
Pojke två skulle aldrig ens komma på tanken att riva sönder matteboken.
Det räcker med sunt förnuft för att inse att uppväxtmiljön, relationer och bemötanden har jättestor påverkan, den formar oss och är i de flesta fall helt avgörande för vilken person vi växer upp att bli. Såklart att det finns undantag, det finns det alltid.
Låt oss gå över till hund
Vi tänker oss en hund, en tjänstehundstyp låt oss säga en Schäfer, redan i valplådan ser man att det finns stor potential, valpen är självständig, orädd, framåt, mycket kamp- och jaktlust, den är också påhittig, 
klättrar tidigt ur valplådan och sysselsätter sig på olika sätt, hämtar och biter sönder saker och tar för sig av det mesta. Valpen hamnar hos en fodervärd där den ska stå på tillväxt för att förhoppningsvis när den har åldern inne klara alla mentaltester för att sedan hamna hos en förare som ska använda honom i tjänst.
Detta är fodervärdens första hund och redan från början blir det problem, valpen är extremt aktiv och hänger i familjens kläder, armar och ben, de märker snabbt att det inte räcker med att säga till den, här måste de ta tag i den hårt, detta verkar dock inte påverka valpen nämnvärt, möjligtvis biter den hårdare. Om valpen har en leksak måste de bända upp käften för att få ut leksaken, valpen som inte vill bli av med sin leksak biter hårdare och hårdare och allt eftersom den växer blir det omöjligt att ens bända upp käften.
Han har också stor jaktlust och jagar gärna allt från barnen i familjen, grannens katt, ekorrar, rådjur, bilar och allt annat som rörs sig ifrån den. Trots att de tar tag i hunden och grälar på den är den ändå lika benägen att fortsätta jaga.
De anmäler sig på en kurs för att få ”ordning” på valpen som nu blivit unghund, de får veta att den här typen av hund måste man ha tummen i ögat på hela tiden. Den drar och sliter i kopplet och ska fram till alla den ser, nu ska de kräva kontakt och samarbete, det slutar med att det blir bråk och nu svarar hunden upp och biter till, plötsligt upphör bråket och hunden märker att den vann respekt på sitt beteende. 
De testar en ny kurs med mjukare metoder, hunden är helt omotiverad av att jobba för godis, visst kan den ta godisen men den vill fortfarande göra det som den brukar det vill säga undersöka och dra sig fram till andra, jaga löv eller annat som rör sig, bita och kampa med kopplet osv.
Nu får de testa att belöna med leksak som hunden verkligen älskar, problemet är bara att när han fått leksaken är käften låst och han släpper den inte, han har fått lära sig att hålla i eller gå miste om den och han kommer inte släppa leksaken förens han själv möjligtvis har tröttnat.
Han har starka drifter som korrigeringar inte biter på, de är verkningslösa. Han ser inte människor som en resurs, han har hittat andra strategier för att få det han vill ha, om han drar tillräckligt hårt så kommer han fram till det han vill, biter han av kopplet eller tränger sig ut genom dörren kan han jaga grannens katt eller något annat, hoppar man upp på köksbänken kan man förse sig med mat, vägrar man släppa leksaken och kanske till och med morrar åt den som försöker ta den så får man behålla den, har man tråkigt finns det sätt att aktivera sig, till exempel slakta en soffa, bita hål i väggen, skälla på grannen genom fönstret eller något annat.
Samma hundtyp hamnar i ett annat hem
Här börjar man genast arbeta med att lära honom goda vanor, han har ett stort bitbehov som ska tillfredsställas, men han måste också få lära sig vad han kan bita på och inte, leksaker får han bita i och kampa med, genom att leka tillsammans stärker man dessutom relationen, han vill inte gärna släppa leksaken, men eftersom han är liten är det lätt att hålla i honom så leksaken blir passiv och när han tröttnat på att vara stilla med en passiv leksak och därmed släpper den, vinner han genast tillbaka den och det roliga fortsätter, han är en klok kille som snabbt lär sig vad han tjänar på att göra. 
När han hänger i barnens kläder blir han lugnt bortlyft därifrån, inte bara en gång utan varje gång det sker, eftersom det är tråkigt att inte få vara med slutar han med att hänga i barnens kläder. Felbeteenden har konsekvenser men inte genom bråk och korrigeringar.
Benkontot är stort, men han har ett stort bitbehov och behöver få den delen tillfredsställt och ben är helt okej att bita på.
Han har massor av energi och stor arbetslust, detta blir tillfredsställt genom att han tränas både i vardagslydnad, gå fint i kopplet, möta andra hundar, inkallning och annat, men också genom tricks och annan lydnad, han får också utlopp genom att han tränas i spår, sök och uppletande, allt detta gör honom tillfredsställd och trött och han blir mindre benägen att hitta på egna hyss.
Hans jaktlust är stor därför tränas han tidigt i självkontroll genom omvänt lockande, han får tillgång till att jaga om han orkar kontrollera sin instinkt att jaga efter och istället vara stilla, detta får han lära sig genom arrangerade kontrollerade övningar.
Han får också tidigt lära sig att det finns ett stort värde i att snabbt komma in på en inkallningssignal och senare avbryta exempelvis en jakt för att komma tillbaka och därmed få tillgång till det han vill ha, återigen i arrangerade situationer (inte med djur, utan med leksaker eller pälsgrejer) gör han fel försvinner det han vill ha.
Redan från start är man noga med att goda beteenden förstärks, är kopplet slakt kommer man framåt, tar han det lugnt får han träning, är han lugn i bilen får han komma ut och spåra, är han stilla i famnen är han fri att gå, sitter han ner får han sin matskål och så vidare. Goda vanor som är lätta att lära en valp.
Hur vi gör när valpen växer upp är avgörande
Så när någon säger – det där kommer inte funka på min hund så är det antagligen så för att den är formad på ett visst sätt, den har så mycket erfarenhet av ett visst felbeteende att den inte går att nå i den situationen, den vill jaga efter något den ser och går totalt in i en låsning, den varken ser eller hör något annat. Du tittar på din hund och hånler inombords åt alla ”mjuka” träningsråd du fått, som att hunden skulle välja något annat än att jaga i den här situationen och du har helt rätt det kommer antagligen inte ske eftersom det är alldeles för svårt för hunden.
Hur vi har format valpen är avgörande, vilka erfarenheter har den fått med sig. Allt handlar om inlärning, låt mig förtydliga ALLT HANDLAR OM INLÄRNING!
Hundar kan lära sig både genom belöningar och korrigeringar, men ett obehag har alltid konsekvenser, det kan vara stress, frustration, passivitet, svara upp, undergivenhet (som ofta misstas som förighet) på den typen av hund som jag nu skriver om är korrigeringar för det mesta verkningslösa då drifterna tar över, de är helt enkelt avlade för att skita i smärta och jobba vidare, busen slår men du ska ändå fortsätta bita, skit i att det gör ont fortsätt med din drift.
Det kan översättas till – fortsätt håll i leksaken trots att örat vrids om, fortsätt vilja jaga trots att någon hänger upp dig i nackskinnet och så vidare….
Är det kört
Är det då kört för pojken som är uppväxt under bråkiga förhållanden, eller för hunden som fått vinning i massa felbeteenden, precis som pojken också fått.
Nej det behöver det inte vara, men det kommer alltid finnas spår av det som varit.
Pojken måste vilja själv (vara motiverad) men kommer antagligen alltid lida av tillitsproblem och gamla sår kommer göra sig påminda.
Hunden kommer börja anstränga sig om vi har något som den vill ha (motivation) men gamla
felbeteenden kommer göra sig påminda ofta och det kommer med stor sannolikhet väcka gamla strategier till liv hos ägaren, för i annat fall krävs stort tålamod och det är ofta en bristvara hos oss, vi vill ha resultat direkt.
Bästa rådet är alltså tänk till från början, allt är så himla mycket lättare när hunden är valp, den är formbar och lär sig fort goda vanor. Förebygg problem innan de ens har uppstått.
främst köpt Jacko för att han skulle vara med henne i butiken och snickesnacka med kunderna.
händerna och jävlar vad de kunde bitas, medan man log och pratade med kunden nöp undulaten eller nymfparakiten sönder nagelbanden så blodet skvätte, det var bara att hålla god min och diskret försöka torka bort blodet.
tipsas om vem förövaren var, marsvinet beslagtogs och fick tillbringa några timmar i fyllecellen innan den åter landade i sin bur i butiken och senare såldes till sin egen familj. Vid det laget var han ett kändismarsvin som delat sina upplevelser i den lokala tidningen.
hållplats för illern och några dagar senare kom en kvinna med stor illervana som skulle ta hand om denne, medan mamma försökte förklara att illern troligtvis var vild öppnade hon buren och lyfte ut illern som direkt bet sig fast i kvinnans haka och vägrade släppa, kvinnan skrek och tillslut lyckades mamma bända bort den, kvinnan fick åka upp till sjukhuset och syntes inte till något mer.
är mycket upp till er Säfflebor, jag vet att mamma skulle vara så glad över att den får leva vidare, ännu gladare hade hon varit om hon visste att just nu i skrivande stund jobbar hennes barnbarn min dotter extra i butiken.
