Vår bakgrund formar oss och likaså hunden

Vi tänker oss en pojke som växer upp i en familj där det förekommer mycket bråk. Han får tidigt lära sig att fel och misstag för det mesta leder till fysiskt våld så som örfilar och hårda nyp eller knuffar. Han har svårt att sköta skolan, kommer ofta försent, stressen i kroppen gör att han har svårt att sitta still.
Hans sätt att ändå få en gnutta kontroll är genom att ge sig på andra svagare barn, genom detta får han också respekt något han aldrig haft tidigare, de andra barnen är rädda för honom.
Lärarna skäller ofta på honom, men han är van, han bryr sig inte längre, ord kan inte skada honom, han är avtrubbad. Han har inget förtroende och ingen respekt för vuxna. Ibland har någon vuxen försökt vara snälla och behandla honom med respekt men det har alltid slutat på samma sätt, han litar inte på någon och vet att alla innerst inne vill honom ont och när de inte längre orkar med hans testande brister det och han får återigen rätt, ingen vill honom väl.
Allteftersom han blir äldre hamnar han i olämpligt sällskap, han drar sig till sammanhang som han känner igen, där det förekommer bråk, slagsmål och kriminalitet, han vinner de andras respekt genom att hävda sig, vinna slagsmål och begå brott.

En annan pojke föds in i en kärleksfull och varm familj, han behandlas med respekt och hans åsikt räknas. Denna pojke kommer också göra fel men han riskerar aldrig att få en smocka, hans handlande kan istället få konsekvenser i form av indraget lördagsgodis eller veckopeng, men bråk förekommer väldigt sällan. Han har aldrig haft anledning att inte lita på och respektera andra människor vilket kommer färga alla hans relationer under uppväxten.

 

Hur mycket påverkar egentligen uppväxten ett barn och hur mycket påverkar den en hund!?

Låt oss återgå till den första pojken, låt oss säga att han är tio år och river sönder sin mattebok, läraren blir såklart jättearg och ger honom en konsekvens, han får lämna klassrummet, pojken ser inte straffet som ett straff utan som en vinst och blir glad, skönt nu slappa han vara med på den tråkiga lektionen, väl ute i korridoren tar han fram en penna och börjar klottra på väggarna istället.

Pojke två skulle aldrig ens komma på tanken att riva sönder matteboken.

Det räcker med sunt förnuft för att inse att uppväxtmiljön, relationer och bemötanden har jättestor påverkan, den formar oss och är i de flesta fall helt avgörande för vilken person vi växer upp att bli. Såklart att det finns undantag, det finns det alltid.

Låt oss gå över till hund

Vi tänker oss en hund, en tjänstehundstyp låt oss säga en Schäfer, redan i valplådan ser man att det finns stor potential, valpen är självständig, orädd, framåt, mycket kamp- och jaktlust, den är också påhittig, klättrar tidigt ur valplådan och sysselsätter sig på olika sätt, hämtar och biter sönder saker och tar för sig av det mesta. Valpen hamnar hos en fodervärd där den ska stå på tillväxt för att förhoppningsvis när den har åldern inne klara alla mentaltester för att sedan hamna hos en förare som ska använda honom i tjänst.

Detta är fodervärdens första hund och redan från början blir det problem, valpen är extremt aktiv och hänger i familjens kläder, armar och ben, de märker snabbt att det inte räcker med att säga till den, här måste de ta tag i den hårt, detta verkar dock inte påverka valpen nämnvärt, möjligtvis biter den hårdare. Om valpen har en leksak måste de bända upp käften för att få ut leksaken, valpen som inte vill bli av med sin leksak biter hårdare och hårdare och allt eftersom den växer blir det omöjligt att ens bända upp käften.
Han har också stor jaktlust och jagar gärna allt från barnen i familjen, grannens katt, ekorrar, rådjur, bilar och allt annat som rörs sig ifrån den. Trots att de tar tag i hunden och grälar på den är den ändå lika benägen att fortsätta jaga.
De anmäler sig på en kurs för att få ”ordning” på valpen som nu blivit unghund, de får veta att den här typen av hund måste man ha tummen i ögat på hela tiden. Den drar och sliter i kopplet och ska fram till alla den ser, nu ska de kräva kontakt och samarbete, det slutar med att det blir bråk och nu svarar hunden upp och biter till, plötsligt upphör bråket och hunden märker att den vann respekt på sitt beteende.

De testar en ny kurs med mjukare metoder, hunden är helt omotiverad av att jobba för godis, visst kan den ta godisen men den vill fortfarande göra det som den brukar det vill säga undersöka och dra sig fram till andra, jaga löv eller annat som rör sig, bita och kampa med kopplet osv.

Nu får de testa att belöna med leksak som hunden verkligen älskar, problemet är bara att när han fått leksaken är käften låst och han släpper den inte, han har fått lära sig att hålla i eller gå miste om den och han kommer inte släppa leksaken förens han själv möjligtvis har tröttnat.

Han har starka drifter som korrigeringar inte biter på, de är verkningslösa. Han ser inte människor som en resurs, han har hittat andra strategier för att få det han vill ha, om han drar tillräckligt hårt så kommer han fram till det han vill, biter han av kopplet eller tränger sig ut genom dörren kan han jaga grannens katt eller något annat, hoppar man upp på köksbänken kan man förse sig med mat, vägrar man släppa leksaken och kanske till och med morrar åt den som försöker ta den så får man behålla den, har man tråkigt finns det sätt att aktivera sig, till exempel slakta en soffa, bita hål i väggen, skälla på grannen genom fönstret eller något annat.

Samma hundtyp hamnar i ett annat hem

Här börjar man genast arbeta med att lära honom goda vanor, han har ett stort bitbehov som ska tillfredsställas, men han måste också få lära sig vad han kan bita på och inte, leksaker får han bita i och kampa med, genom att leka tillsammans stärker man dessutom relationen, han vill inte gärna släppa leksaken, men eftersom han är liten är det lätt att hålla i honom så leksaken blir passiv och när han tröttnat på att vara stilla med en passiv leksak och därmed släpper den, vinner han genast tillbaka den och det roliga fortsätter, han är en klok kille som snabbt lär sig vad han tjänar på att göra.

När han hänger i barnens kläder blir han lugnt bortlyft därifrån, inte bara en gång utan varje gång det sker, eftersom det är tråkigt att inte få vara med slutar han med att hänga i barnens kläder. Felbeteenden har konsekvenser men inte genom bråk och korrigeringar.
Benkontot är stort, men han har ett stort bitbehov och behöver få den delen tillfredsställt och ben är helt okej att bita på.

Han har massor av energi och stor arbetslust, detta blir tillfredsställt genom att han tränas både i vardagslydnad, gå fint i kopplet, möta andra hundar, inkallning och annat, men också genom tricks och annan lydnad, han får också utlopp genom att han tränas i spår, sök och uppletande, allt detta gör honom tillfredsställd och trött och han blir mindre benägen att hitta på egna hyss.

Hans jaktlust är stor därför tränas han tidigt i självkontroll genom omvänt lockande, han får tillgång till att jaga om han orkar kontrollera sin instinkt att jaga efter och istället vara stilla, detta får han lära sig genom arrangerade kontrollerade övningar.

Han får också tidigt lära sig att det finns ett stort värde i att snabbt komma in på en inkallningssignal och senare avbryta exempelvis en jakt för att komma tillbaka och därmed få tillgång till det han vill ha, återigen i arrangerade situationer (inte med djur, utan med leksaker eller pälsgrejer) gör han fel försvinner det han vill ha.

Redan från start är man noga med att goda beteenden förstärks, är kopplet slakt kommer man framåt, tar han det lugnt får han träning, är han lugn i bilen får han komma ut och spåra, är han stilla i famnen är han fri att gå, sitter han ner får han sin matskål och så vidare. Goda vanor som är lätta att lära en valp.

Hur vi gör när valpen växer upp är avgörande

Så när någon säger – det där kommer inte funka på min hund så är det antagligen så för att den är formad på ett visst sätt, den har så mycket erfarenhet av ett visst felbeteende att den inte går att nå i den situationen, den vill jaga efter något den ser och går totalt in i en låsning, den varken ser eller hör något annat. Du tittar på din hund och hånler inombords åt alla ”mjuka” träningsråd du fått, som att hunden skulle välja något annat än att jaga i den här situationen och du har helt rätt det kommer antagligen inte ske eftersom det är alldeles för svårt för hunden.

Hur vi har format valpen är avgörande, vilka erfarenheter har den fått med sig. Allt handlar om inlärning, låt mig förtydliga ALLT HANDLAR OM INLÄRNING!

Hundar kan lära sig både genom belöningar och korrigeringar, men ett obehag har alltid konsekvenser, det kan vara stress, frustration, passivitet, svara upp, undergivenhet (som ofta misstas som förighet) på den typen av hund som jag nu skriver om är korrigeringar för det mesta verkningslösa då drifterna tar över, de är helt enkelt avlade för att skita i smärta och jobba vidare, busen slår men du ska ändå fortsätta bita, skit i att det gör ont fortsätt med din drift.
Det kan översättas till – fortsätt håll i leksaken trots att örat vrids om, fortsätt vilja jaga trots att någon hänger upp dig i nackskinnet och så vidare….

Är det kört

Är det då kört för pojken som är uppväxt under bråkiga förhållanden, eller för hunden som fått vinning i massa felbeteenden, precis som pojken också fått.
Nej det behöver det inte vara, men det kommer alltid finnas spår av det som varit.
Pojken måste vilja själv (vara motiverad) men kommer antagligen alltid lida av tillitsproblem och gamla sår kommer göra sig påminda.

Hunden kommer börja anstränga sig om vi har något som den vill ha (motivation) men gamla felbeteenden kommer göra sig påminda ofta och det kommer med stor sannolikhet väcka gamla strategier till liv hos ägaren, för i annat fall krävs stort tålamod och det är ofta en bristvara hos oss, vi vill ha resultat direkt.

Bästa rådet är alltså tänk till från början, allt är så himla mycket lättare när hunden är valp, den är formbar och lär sig fort goda vanor. Förebygg problem innan de ens har uppstått.

En video – 30 olika belöningar

Här kommer några viktiga tankar kring belöningar:

Belöningar ska vara motiverande

Det är bara hunden som kan avgöra om belöningen är just en belöning

Man kan jobba upp värdet på en för hunden tråkig belöning med en värdefull belöning

Vårt engagemang i belöningen är viktigt

Beröm och uppmuntran förstärker effekten av belöningen

När och hur belöningen serveras har stor betydelse

Vi får mer av det vi belönar

En belöning kan vara lugn men också aktiv

Välfungerande belöningar och belöningsritualer ger flyt i träningen

Hur jag skapar flyt i träningspassen

Lär hunden att:

  • Uppskatta belöningar
  •  Tänka själv
  • Ta kontakt och hålla den en längre stund
  •  Gå in i bubblan – stänga ute störningar och fokusera på uppgiften
  •  Snabbt släppa leksaker
  •  Snabbt komma tillbaka med leksaker
  •  Fortsätta jobba direkt efter belöning
  •  Snabbt komma in till sidan i rätt position
  •  Inte låsa på belöningar, miljö eller störningar
  •  Snabbt reagera på mina belöningssignaler
  •  Kunna jobba nära mig och ute på avstånd
  •  Kunna gå från hög aktivitetsnivå till fokus och koncentration
  •  Uppskatta en socialbelöning
  •  Älska att gå fot och vara vid min sida

Inlärning av bakdelskontroll

Pallen/klossen är ett perfekt hjälpmedel för att lära hunden att hitta sina bakben och lära sig att medvetet jobba med dem i olika övningar till exempel vid vänster svängar i fotgåendet och vid ingångar på vänster sida.
Men det finns även nackdelar, hunden kan börja överarbeta och svänga in bakdelen alldeles för långt och därmed bli sned, för att slippa hamna i den fällan jobbar jag mycket med rakheten i ryggen och bygger muskelminne.

Se steg för steg på filmen, glöm inte att sätta på ljudet för att höra instruktionerna

30 dagars Semesterutmaning

Det kom ett vykort från Hundsektorn, tydligen har de gått ihop och bestämt att vi inte ska slappa under semestern. De vill ha en 30 dagars Semesterutmaning och vem är jag att neka dem detta, jag är ju inte heller så mycket för att bara slappa.

Utmaningen går till på följande sätt

Under 30 dagar kommer vi träna på en ny plats varje dag, vad ni tränar spelar ingen roll, välj något eget eller kör samma som mig, om du har en liten valp består utmaningen i att leka på en ny plats varje dag i 30 dagar. Du deltar genom att ta kort eller filma, lägg upp i Game on puppys kommentarsfält på facebook under respektive dag eller hashtag #30dagarssemesterutmaning på instagram.

Varje dag kommer jag dessutom dela med mig av ett nyttigt träningstips.

Vi startar 1/7 Vilka är med? Utmana gärna dina vänner genom att tagga dem.

Lär känna din hund genom trixträning

Ofta blir vi så himla allvarsamma när det kommer till inlärning av moment, nu måste det bli rätt allvaret tynger våra axlar, sätter press och kan i värsta fall ta bort glädjen från träningen.
Annat är det med trixträning där skrattar vi, det gör inte så mycket om det blir lite galet, hunden är charmig och omgivningen ler, inte helt sällan bjuder hunden självmant på sina trixkunskaper lite då och då genom att visa upp dem. Få hundar spontan bjuder på ett moment eller en del av ett moment, har du funderat på varför det är så!

Jag tycker om att lära hunden olika trix dels för att jag verkligen lär känna min hund ordentligt i inlärningssammanhang, hur den fungerar, hur den tänker, hur den hanterar frustration, hur uthållig den är, hur jag kan hjälpa den på bästa sätt, hur fort jag kan höja kriterier osv osv.
Jag lär mig också vilka hundens styrkor och svagheter är. All kunskap kan jag sedan nyttja för momentträning och kedjor.

I hundens värld finns ingen skillnad mellan trix- och momentträning, momentträningen kan vara exakt lika lättsam och rolig som trixträningen, lek er fram, dela upp och forma, håll träningen lättsam, var inte rädd för att det ska bli fel, se felen som en viktig del i hundens utbildning, det behöver inte vara svårare än att du förstärker det du vill ha och låter bli att förstärka det du inte vill ha.

Så varför inte lyfta bort den där pressen från axlarna, fundera över varför den överhuvudtaget hamnat där, vi gör ju det här för att det är så himla kul och för att det är superhäftigt att kunna kommunicera med en hund.
Det finns inget blodigt allvar i det här, hundsport är bara fantastiskt roligt och tävlingar är bara ett nulägeskvitto som talar om för dig vad du behöver träna vidare på.

Och tänk vad häftigt om hunden spontant skulle börja visa upp fjärren eller varför inte krypet när vi har gäster på besök med precis lika mycket glädje som om den visade vacker tass eller sitt fint.

Kryp och tålamod = Sant!

Det finns några moment som tar väldigt lång tid att få till riktigt bra, ett sådant moment är kryp, det tar tid att få till rätt teknik och jobba upp en fin uthållighet. Momentet kräver en bra plan och massa tålamod från oss hundförare och om vi kan bygga upp det tålamodet som det kräver kan det bli riktigt bra.

När jag var tonåring och fick min första egna hund Schäfern Cirra minns jag såväl när det var dags att lära in momentet kryp, jag rådfrågade de som fanns att tillgå (detta var före internets intåg, ja så gammal är jag) bruksrävarna på min klubb ett gäng äldre karlar. Rådet jag fick var att lägga ner hunden och ryta kryp, hon skulle då följa mig krypandes vid sidan, eftersom jag var oerfaren gjorde jag som de sa och resultatet var överraskande nog inte (ironi) att hon kröp fint vid min sida, naturligtvis ställde hon sig upp.
Jag frågade igen och fick då rådet att trycka handen över hennes rygg, gud så jag skäms nu, för jag gjorde som de sa i brist på bättre vetande (förlåt finaste Cirra) om man trycker ner en stolt Schäfer så blir resultatet inte bra, de få gånger vi fick en femma på krypet fick vi cert. Älskade hund om jag haft dig idag…….

Klokare

Med nästa hund Border collien Riva hade jag helt andra verktyg, jag delade upp och jobbade långsiktigt och det betalade sig.
Med Frö har jag också jobbat långsiktigt och fast att det inte suttit klockrent på tävling ännu så är jag sjukt nöjd med hennes teknik som vi verkligen slitit för att hitta då hon från början gärna studsade fram, samtidigt som jag jobbar med att tekniken ska sätta sig i muskelminnet och att hon ska bli uthållig, jobbar jag med hennes integritet och att hon ska känna sig trygg i att krypa med okända runt sig, självklart kommer vi nå målet genom en välarbetad plan, långsiktighet och massor av tålamod. Nästa tävling ska det sitta klockrent!

Nationaldagsläger

På tisdags kvällen höll jag föreläsning på Danderyd Täby Brukshundklubb och på onsdag var jag en av instruktörerna på deras Nationaldagsläger, jag höll i gruppen Brukslydnad Högre – Elitklass. 

Inte helt otippat låg mycket fokus på framåtsändandet, detta roliga och komplexa moment! Det är verkligen roligt att se att min modell passar så otroligt många olika hundar. En av svårigheterna med framåtsändandet är att gå från uppdelning till helhet med bibehållen förståelse, men med den här modellen blir även helheten tydlig.

I höst kommer jag dela med mig av modellen i Framåtsändandeklubben.

En stor eloge till Danderyd Täby bk som ordnat ett så trevligt läger! Här kommer bilder från dagen:

30 dagars Bubblanutmaning – Dag 22

För några dagar sedan träffade jag en tjej som var totalt uppgiven, hon beskrev sin hund som högtempererad och störningskänslig, han blev fort frustrerad och lyssnade dåligt. Hon berättade att hon kände sig både frustrerad och irriterad i träningen, hon upplevde sin hund som totalt ointresserad av att samarbeta.
– Jag vill ha en lika duktig hund som du har sa hon. Okej sa jag, är du då beredd att lägga ner mycket tid på att träna målmedvetet, att planera dina träningspass, att förändra din sinnesstämning, att ha en ängels tålamod, att se bakslag som utmaningar och det viktigaste – att börja ha roligt ihop med din hund, för det är vad som krävs.

Andra har det så lätt

Jag tror att vi alla ibland kan få intrycket av att andras träning går så lätt, att de har ovanligt duktiga hundar, att de aldrig har bakslag, att allt bara flyter och att hunden praktiskt taget kan allt från början. Men så är ju inte fallet, bakom varje duktig hund står en tränare som lagt ner massor av tid och som upplevt bakslag i någon form.

Resan har börjat

För den här tjejen och hennes hund har en spännande resa börjat där vi jobbar med att hitta tillbaka till glädje och lekfullhet, där hennes hund ska samarbeta inte för att den måste utan för att den vill, för att den ser henne som en stor resurs och någon som är rolig att vara med. All den härliga energin som hennes hund har ska hon träna den att kanalisera ut på rätt saker, då kan hon börja se vilken stor tillgång det är och vilken potential hennes hund besitter. Frustrationen kan jobbas bort genom att hon är tydlig med vad hon vill lära hunden och inte fastnar i rutiner och givna mönster.

Tacksam

Det här är en resa som jag ofta får uppleva och med många olika typer av ekipage och jag är så tacksam över det, att få se en relation full av konflikter, uppgivenhet, irritation och frustration övergå till det motsatta en relation som istället bygger på glädje, lekfullhet, stolthet, utveckling och träningsmotivation, är något av det bästa jag vet! Men det kräver en dedikerad förare som är redo att förändra och lägga mycket tid på sin träning.

 

Dag 22