Hunden som inte vill släppa leksak

Belöningar det viktigast som finns, navet i träningen. Men det kan också ställa till det rejält, det kan skapa frustration och irritation, det kan göra att vi inte får flyt i träningen vilket i sin tur leder till att vi inte kommer framåt i den takt vi vill.
Jag tänkte skriva lite om släppande av leksak. Har man en hund som inte vill släppa leder det till en hel del negativa effekter, det skapar friktion i träningen.
Men kan man inte bara belöna med godis då? Min erfarenhet är att den här typen av hund som har så stort värde för föremål sällan har detsamma för godis, om ens något värde, vilket i sin tur drabbar träningen negativt eftersom det finns så mycket annat som hunden tycker är mer värt än att jobba för en liten gotta, vi får alltså en hund som inte engagerar sig fullt ut.
Vi vill ha en hund som går genom eld och vatten för sin leksak, då kommer den vara väldigt motiverad att jobba, men samtidigt finns det vissa regler som man måste lära hunden för att träningen ska kunna flyta fint, det är bland annat släppa leksaken direkt, komma tillbaka med den snabbt och inte låsa på den.

Bästa tipset börja tidigt

Mitt bästa tips är att börja denna träning så fort valpen fått upp intresset för leken, har du en valp som inte har så stort föremålsintresse behöver du inte tänka på detta då ska du bara koncentrera dig på att bygga värde för lek och leksaker. Detta gäller valpar som har ett stort intresse. Jag brukar träna detta genom att lära valpen att den vinner leksaken tillbaka när den släpper – vi leker, kampar och drar, jag blir passiv, håller lite lätt i halsbandet så dragkampen inte kan fortgå, så fort valpen släpper så ger jag en signal och så får valpen ta den och vi leker igen, detta upprepas tills valpen börjar släppa direkt, när valpen släpper direkt lägger jag på ett loss kommando. När jag måste bryta träningen brukar jag sprida ut lite godisar på golvet som valpen får äta för att inte göra någon big deal av att jag tar bort den helt.
Jag upplever sällan att detta är några problem med valpar de lär sig snabbt, det blir inte jobbigt att hålla dem och det är inte jobbigt att fortsätta kampa och leka med en liten valp. Med en fullvuxen stor hund med stor kamplust är det en helt annan femma. De har ett bagage av tålamod med sig och kan finna ett stort värde i att bara ha den i munnen, rätt som det är gör de någon manöver som gör att man inte riktigt orkar hålla leksaken passiv och de får en gnutta kamp alltså förstärkning. Man orkar heller inte upprepa så länge, inte heller leka ordentligt eftersom det tar hårt på krafterna att leka med en stor stark hund. Efter hand tappas tålamodet och man ryter i ordentligt, det blir en konflikt och det kommer drabba träningen negativt och det kommer definitivt inte leda till att hunden släpper leksaken snabbare nästa gång. Så vad göra? Mitt tips är att skaffa dig en stor portion tålamod och envishet, du kommer behöva det.

Här kommer några tips:

Lägg mer tid på leken än på släppande, när man tränar detta med en vuxen stor hund är det lätt hänt att allt handlar om att släppa, men varför ska hunden släppa leksaken snabbt bara för att få tugga på den någon sekund och sen behöva släppa den igen? Så när den släpper ge signal att den får ta och LEK länge och ordentligt innan det är dags att släppa igen.

Har din hund olika värde för olika leksaker börja med en leksak med mindre värde den är antagligen lättare att släppa.

Lär hunden att byta mellan två likadana leksaker på signal, detta kan underlätta för släppandet, träna här in en släppsignal separat. Du kan alltså ge bytessignal flera gånger, rätt som det är ger du losssignal (i ungefär samma tonart som bytessignalen) hunden släpper och får göra en liten kort grej till exempel sätta sig vid sidan, direkt efter belöningssignal och så får hunden leksaken åter, upprepa i icke givna mönster.

Avlämna föremål i handen, lär hunden att trycka nosen i din hand när den kan detta och har upprepat det med flyt låt hunden ta ett icke ägandeattraktivt föremål exempelvis en sked eller en plastslev sätt upp din hand och låt hunden trycka föremålet i din hand, uppgradera successivt värdet på föremålen.

Byta med godis, spottar din hund ut leksaken mot en godis, de flesta av den här typen gör inte det, men testa och om det funkar så är det bara att gratulera självklart ska du då använda dig av det tillslut kommer signalen bli så befäst så du kan börja fasa ut godisarna lite lätt då och då.

Detta råd gäller för hunden som byter klockrent ända tills du ska ta leksaken och då låser den käken. Fundera över om hunden kan läsa dig, många av de här hundarna läser sin förare som en öppen bok, det kan bero på att vi fastnat i mönster som hunden lärt sig, vi byter tre gånger och sen tar vi den, eller vi använder ett annat tonläge när vi tänker ta den ifrån hunden. Var alltså oförutsägbar, hunden ska aldrig veta och rösten ska vara densamma oavsett, eller växla tonläge hela tiden.

Låt inte hunden bli för trött, trötthet gör ofta att hunden låser käken extra, den orkar helt enkelt inte tänka längre, få flyt i bytandet och ge dig innan ridån går ner.

Får du ingen framgång i ovanstående testa att låta det roliga ta slut om hunden inte släpper, du kan exempelvis leda hunden till sin bur i halsbandet (utan att skälla på den, förhåll dig helt neutral) du släpper alltså leksaken helt, stäng grinden, ha en kompis som står bredvid buren medan du förflyttar dig ut på planen, stå med ryggen mot hunden, så fort den släpper leksaken meddelar kompisen dig det och öppnar grinden du ger snabbt en belöningssignal och hunden får springa ut till dig och leka med en ny bättre leksak, upprepa detta tills hunden släpper snabbt. Oftast brukar hunden efter några träningspass börja släppa leksaken så fort du för handen mot halsbandet eller börjar leda den mot buren, lägg då på loss kommandot. Men var konsekvent, bakslag kommer alltid, hunden måste testa, dum vore den annars så se till att du kan vara konsekvent om hunden skulle prova igen. Har du ingen bur kan det funka lika bra att ta in den i bilen eller koppla upp den vid ett träd.

Inga facit

Det finns som vanligt inga facit alla hundar är olika, det är viktigt med en stor portion tålamod, se till att det lönar sig att släppa, upprepa ofta och när du upprepat ofta ska du börja se en utveckling, men det är inte ovanligt att man får en tillbaka gång efter några pass, hunden vill syna dig i sömmarna, antagligen har du gett upp många gånger förr, håll ut, men våga ändra strategi om utvecklingen uteblir.

 

Sammanfattning av Lägre klass

Jag fick flera tankeställare under lördagens lägre klass tävling med Frö, det är verkligen lärorikt och utvecklande att tävla.

Vi startade med ett fint spårupptag och resten av spåret gick också bra, Frö var verkligen jätteduktig speciellt med tanke på hur uppbökat av vildsvin det var överallt och hur lite vana vi har av det. En pinne bort men resten markerade hon perfekt.

Budföringen stod vi över precis som i Appellen, anledningen till det är att jag helt enkelt valt att inte träna in det momentet alls med henne.

Den låååånga platsen med skotten gick lysande, hon låg koncentrerat med fokus på uppgiften och mot mig hela tiden.

Sen var det dags för lydnaden, jag värmde henne en stund innan men med facit i hand borde jag lagt ännu mer tid till uppvärmningen, hon var lite väl het när vi gick in och inte helt hundra i bubblan. En tanklös sak av mig var också att gå in där jag fick möte av den som sprang ut från planen det rubbade Frö`s koncentration en aning, ett fint kvitto på träningen var dock att hon snabbt växlade om till arbete igen.

Som jag tidigare skrivit om är Frö en hund som har kontrollbehov på sin omgivning,  jag har lagt mycket träning just på de här bitarna, att kunna släppa kontrollbehovet på omgivningen och förhålla sig neutral mot andra. På den här tävlingen fanns många svårigheter, alla var väldigt nära och såklart helt okända och publiken var nära inpå. Min plan var (som alltid) att vara totalt närvarande med henne och inte ta några notiser om annat, vi skulle gå in och ha roligt,  jag skulle dessutom le rätt igenom tävlingen (tror jag lyckades ganska bra med det.)

Jag kunde märka att Frö inte var helt bekväm, hon kom av sig i en halt under fotgåendet och skällde dessutom till samtidigt, men det positiva var att hon snabbt kom tillbaka i fokus igen och släppte det. I krypet var hon okoncentrerad och inte helt bekväm, hon gjorde dock så gott hon kunde och det tog sig mot slutet.

Under tävlingens gång fick jag också se att hon hade blod både på ryggen och huvudet, försökte kika så gott det gick när jag belönade socialt mellan momenten men kunde inte se något sår, det visade sig dock att det inte var hon som blödde utan jag. I uppvärmningen måste hon ha råkat bita till över mitt finger, vilket jag inte märkte förens vi klev av planen och upptäckte att hela handen var blodig. Lättad över att det var jag som blödde och inte hon.

Jag kan sammanfatta det så här

Frö är en fantastisk hund som trots svårigheterna fixade alla momenten så fint. Jag måste bli mycket bättre på att träna med okända nära oss. Sen har vi en del detaljpill såklart. Jag måste också bli bättre på att slappna av i axeln på vänster sida, tror det är tävlingsadrenalinet som gör att den åker ut (enligt mig) för mycket.

Vi blev uppflyttade och hamnade på en 2:a plats. Nu siktar vi mot Högre klass i slutet av sommaren.

Här kommer en ihopklippt film från tävlingen